Först, Grattis på födelsedagen, jag önskar dig allt du någonsin önskat.
Söndag idag tydligen. Det förstod jag genom att det visas film på fyran just nu, 21.00. Paradiset för att vara exakt men jag har aldrig varit fr varken den sorts film eller Annika Bengtzon eller Liza Marklund. Inte min typ av avkoppling/underhållning/vad-vi-nu-ska-kalla-det.
Jag fryser en aning, men jag får skylla mig själv för det. Jag är inte lika påklädd om jag brukar vara men för det inte oklädd heller. jag började läsa en bok i förrgårr också som jag redan läst en gång, "Flickan från ovan", jag vet me dmig att det inte direkt är feel good bok, men ändå ska jag läsa den för att sedan ångra mig, men mindes inte hur det hela slutade så jag fick självklart läsa ut den även om det inte var en direkt trevlig läsupplevelse. När det handlar om böcker jag har ca 30 sidor kvar i Steven Kings "Carrie" också, men den tänker jag nog inte läsa klart. ca 3 sidor består endast av ordet, namnet, titeln "CARRIE" och jag får lätt huvudvärk av den koncentration som krävs att förstå meningen med det.
I veckan kommer min mattebok, som ett litet brev på posten. Själva konceptet och planeringen som är gjord känns faktist bra, och lätt att förstå och inte lika invecklat jag trodde det skulle vara. Jag tackar och bockar för det. Läste lätt igenom de anteckningar jag gjorde under förra året och kom som på att jag inte glömt allt totalt. Dock hoppas jag på en annan lärobok, för den som jag haft förut är verkligen inte min vän.
Imorgon ska jag till mamma, vi ska göra några ärenden och sen så ska vi umgås lite lätt, äta och ja som det brukar vara. Har föröskt få tag på Vileta men det verkar vara omöjligt. erika är påväg hem från motala så vi ska ses i veckan, ha ett förmaningtal och umgås. Pratade lätt med Linnea idag också och en promenad där ska det nog bli!
Ska förasöka ta mkig till Jomark också, om Annika har tid beroende på hur hon jobbar. Jag saknar ända Natscha på ett vis. Hon var en frihetskänsla och ett bevis på att jag faktist kunde. ibland händer det att jag är tillbaka där, den där natten då hon låg med nosen ot väggen, frustade och stönade men lyssnade och litade på oss. Det var hesmkt att se, och det gör mig ont att tänka på, men jag vet med mig att vi gjorde allt vi kunde.
Ibland kommer sådant här tillbaka, även om man har släppt det. Som det sas i flickan från ovan "Ibland gråter man för de som varit döda sedan länge" och visst gör man det. Visst hugger det till mig när Wilma inte möter mig uppe vid trappen hos mamma, visst hugger det till när jag tänker på att jag vände Anemone ryggen för att bespara mig själv synen av hennes fall. Detta gör inte att jag bryter ihop längre, nej. men det finns där, inne i hjärtat, i bakhuvudet att när jag vänder ryggen till och går så gör jag det föralltid och kommer aldrig er få se denna.
Annars är det, om det är jag själv som blir lämnad, för då finns vetskapen att vi kommer ses igen iaf på gott eller ont. jag visste när Erika åkte hem från Alanya att vi skulle ses igen, det var ingen tvekan om saken, det var jobbigt ändå men vetskapen fanns där. Och Den första kända männiksanjag såg när jag landat i Umeå var just hon. Farmor säger att hon är som en del av mig, och jag tror farmor har rätt.
Jaja, nog med snack, jag ska ge upp för ikväll. Jag vet med mig att allt blir bra tillslut, även om det tar sin tid, även om man behöver en aning hjälp från den man förväntar det minst från. Everything will work out, everything will work out...