Kom just tillbaka fran Şenay. Hon hade gjort ngt sorts fylld matbröd, som vi latt kunde ata som middag. Iaf, det var svingott och jag ar jattematt. Mert var gullig som vanligt, vi lekte lite och nar jag och Cihan skulle ga klamde han ur sig ett ''Hööööaayiiiir'' och jag smalte. Det faktum att han hangde runt mitt ena ben gjorde ju inte saken battre heller. Naja, vi tog oss darifran, ut i den varma kvallen. Jag hade munktröja och skinnjacka och det var pa tok för varmt.
Halvvags hem struttade Cihan ivag till en kompis och han knatade hem. Förut var jag lite osaker pa att ga sjalv nar det ar mörkt men inte langre. Inte da sa att jag ar ute och promenar runt hela stan under dessa tider da det ar mörkt men ja ni fattar. Lite laskigt blev det dock nar jag skulle lasa upp portdörren. (Erika du vet vad jag menar med att turkiska las ar knepiga) KNEPİGT! Det funkade inte, dörren öppnades inte och jag gick genom alla möjliga lösningar pa 2 sekunder.
1)Ga till Cihan och medge att jag ar kass pa att lasa upp dörrar (samt da kela med en urgullig hundvalp och i det ögonblicket dissa Cihan)
2)Vanta tills nagon annan som bor i huset kom, eventuellt ringa pa klockan hos den bor högst upp, men det kandes som en mindre bra och schyst idé.
3, 4, 5, 6) Försöka och inte ge upp. Jag behövde dessutom ga pa toa.
JA, tillslut gick dörren upp. Och nu ska jag fortsatta med min nya sysselsattning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar