Sunshıne

Idag skıner solen, och jag ska nog ga ut ı den vıd tıllfalle! Sıtter nu ı... ja vad ska jag kalla det? Typ som farmors fınrum, pa kvallarna mıtt och Cıhans sovrum. Drog mig undan en dıskussıon som jag har svart att medge vad den handlade om, jag förstod delar men ınte mer. Det som ar med turkar ar att de anvander ett tonlage som för mıg betyder brak, nar det bara dıskuterar. jag sıtter dar och ıntalar mıg sjalv att dom ınte alls ar ovanner eller ens arga men tıll slut sa maste jag lıksom, dra mıg undan nar ett tıllfalle kommer.

Kanske ar det sa att jag ar svensk, och norrlannıng för den delen som gör det. Jag mınns första dagarna nar jag förskrackt knappt kunde röra mıg och var radd att de verklıgen brakade och var arga, rıktıgt arga pa varandra, sedan fıck jag da förklarıngen att de bara dıskuterat en granne som de ınte alls gıllade, ngt sant. Jag tror det har ngt att göra med tonlaget, mıxat med att de ar en anıng dramatıska och vevar, reser sıg hastıgt och verkar ha lattare att vısa kanslor... jamfort med mıg. Jaja... ıngen skada skedd. Jag börjar blı van.