Jag är yr. Den här huvudvärken börjar ta ut sin rätt nu. Men ingenting hjälper. Pronaxen, alvedon, renexin, sova, inte sova, vila, gå till skolan. Det spelar ingen roll. Så, vad sägs om att slå mig hårt i huvudet och se om det hjälper? Eller kanske är det fantomsmärtor, saknaden av den som inte finns? Eller det faktum att du inte är borta för mig mig, men så långt borta. Jag klarara mig inte utan dig. Om jag erkänner, kommer tillbaka? Om jag ger upp allt, kommer du tillbaka? Man överlever inte, man föds på nytt för att sedan... börja om på nytt. Men ibland fastnar man, fastnar och tar sig inte loss.
Iaf, i morse väckte M mig. jag trodde först att det var väckar klockan men nej, icke det. Detvar ganska mysigt, dock blev det inget telefonsamtal tillbaka :/ Sitter på skolan nu och våndas lite, borde plugga, borde koncentrera mig, borde borde borde borde borde borde borde. Men, orkar inte inte inte inte inte inte inte inte.
Ikväll ska vi till Tant Linnea. Det ska bli mysigt. Och gott. Jag gillar Tacos. Men, jag tror min kropp får bestämma hur det blir med den där tequilan. Vi får allt se.
Puss och Kram
Dagen youtubefavorit - http://www.youtube.com/watch?v=0L-oQ6B--go
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar