26 Februari

Det är lättast att småspringa lite lätt ner för backen nedanför kebabstället, det tycker iaf jag. Plus att det går snabbare. Ska man vänta på någon gör man det just i mitten, även om det är fullt med folk, även om det är folktomt. Man bara måste stanna i mitten av gatan, i mitten av backen.

Det går att urskilja från vilket ställe vilken musik kommer ifrån. Sorlet är mysigt, hemtrevligt och när värmen från dagen ligger kvar är det långt i från kallt. Människor ler, skrattar, en del är svartsjuka, vissa vänder ryggen till. De flesta har lärt sig att det inte är lönt att erbjuda något att dricka. Turkiska blandas med svenska och engelska. De flesta undrar var jag har mina kompisar och jag nickar bakåt; de kommer, eller jag ska dit bort, skulle bara säga hej. 20 steg bortåt finns det goda kakor, frön och tuggummi. Likaså betydligt billigare vatten och läsk. Det finns glass också om man vill ha det. Gubben där är trevlig.


Välkomnandet är varmt, och rökmaskinens speciella doft är blandat med svett och rök. Konstigt nog luktar det inte äckligt, utan det passar in, det ska vara så. Männsikor sitter, rör på sig, skrattar. Det är ett måste att snubbla i trapporna, sen att skratta åt det. Det är ett måste att springa som en dåre på toaletten, att inte höra vad någon säger och sjunga med i låtar man aldrig hört förut.

Utanför är luften fräsch men inte kall, svalkande och på något sätt berusande. Klockan är sängdags hemma men just nu är natten ung, det är bara kväll. För att undvika en person, ett ställe, en grupp tar man en omväg för att sedan möttas av ännu en doft av rök, svett och rökmaskinen. Soffor är ett plus, särskilt om man får lägga fötterna i någon knä.

Kindpussar och kramar överröser en, blickar beställer och en knyck på nacken signalerar om toabesök eller dans. Kamerablixtar, discolampor och vindar från havet blidar ett skarpt töcken, sominget kan kämföras med. Allt från bästa vänner till totala okända människor omger en, glas delas, går sönder, byts ut.

Människorna har avlägnats sig och många av stolarna ät tomma vid barerna närmast. Kanske dansar man ute på gatorna, kanske delas rosor ut. Stämingen är bra, istället för att visa upp sig är de som jobbar där nu mer tillbakalutade och pratar mer än de showar. De skrattar åt snubbel, tappande av vattenflaksor i marken och svårkontrollerade telefoner.

En promenad hem är alltid trevligt. Särskilt om man får äta innan. En grillad ostmacka är sådär lagomt salt och till dricker man alltid vatten, läsk är för sött och ayran för salt. Planer för dagen går igenom, ska vi shoppa, ska vi bada, ska vi göra både och? Och självklart, småspringer ner för backen nedanför kebabstället, det är lättast så.

http://www.youtube.com/watch?v=tCfRcqO4LZk