köttmannen anfaller.

Måndag idag, en riktigt kall dag. Kan ha berott på att jag bara hade kortärmat men men. Joabbde hela helgen, och fick ett erbjudande som heter duga! Jag hoppas bara att det går som vi vill, det skulle verkligen vara skitkul. Jag menar, det känns som att det är det som behövs.

Och hade det inte varit för en person så hade den här dagen varit bra, mem nej. Nu är Köttmannen tillbaka. Jag som hade hoppats att inte se honom igen me nej, han är här och han är tydligen mer på hugget än tidigare, rädda mig? Lämna mig inte ensam en sekund. Usch.

What hurts the most

Is being so close

And having so much to say

And watching you walk away

And never knowing

What could have been

And not seeing that loving you

Is what I was trying to do

Not seeing that loving you

That’s what I was trying to d