Söndagsgöra.

Dagarna är inte särskilt intressantra, ni vet hur de är hur de börjar, hur det fortlöper hur det slutar. Just därför känns det meningslöst att berätta om just det. Jag började fundera idag, på, om , hur vi ersätter och låter oss vara ersättningar, substitut. Hur många är det utan att veta, och hur många var det från början? Jag vet, jag är sjukt positiv men skitsamma. jag menar, hur många substitut har inte jag? Ett antal, finns inte det så vill jag ha det andra, det är inte den jag ordentligt saknar jag söker tröst hos, eller tänke rpå, snarare tvärtom. Jag ersätter det med andra saker, som ett mjukisdjur en gammal film, fjorton äpplen och tre bananer.

Men, hur skulle det vara om vi gav upp alla substitut? Slutade att nöja oss med en massa ersättningar, skulle vi klara av vardagen, skulle vi glädja oss för mycket mindre? Hur mycket skulle vi förlora på det? Allt vi trodde var äkta, allt vi trodde skulle vara länge, kanske inte för alltid men för länge skulle det kanske ta slut? Och nu blev det konstigt och svårt. Jag vet inte alls, kanske skulle maninte ens finnas till, ingen skulle duga. Ska vi istället nöja oss med alla substitut, och vara... glada för att vi får något över huvudtaget?

Ska vi kämpa mindre, sikta in oss på andra saker, be om lite mindre? eller, ska vi som redan sagt fortsätta? (Jag förväntar mig svar)

Ämnesbyte. typisk fundering kanske, men ganska viktig: Finns et någto som vara för evigt? Eller är "för evigt" också något sorts fruktansvärt substitut. ka diskutera detta efter tre fishbowl och en flaska tequila?


youtube of the day: http://www.youtube.com/watch?v=x9DiI4smprc och till dagen i ära, en översättning till denna.


My eyes are getting wet, do you think they will forget
My heart is dying, what are you waiting for
I did not take the hope in myself away
I lost it when I slept without you

For a last time baby, let me come to you
For a last time honey, let me take you in my arms
For a last time my love, let me dive into your eyes
For a last time, last time
Leaving you has been my end of life
Being lonely is my destiny does it need to wear a shroud to love?
Without questions, without information without stops,
without faults you are just going away without letting me know
Know this, if you go, I will go with you
I wish you came to me for a last time for a last time,
for a last time, I am begging you please, for a last time