Jag vet inte. En massa saker snurrar runt i mitt huvud, i min mage i... utanför mig. Jag kom till mamma i måndags kväll. I morggon är det torsdag och v'skan är inte ens öppnad. Jag borde göra så jävla mycket men det kväver mig. Det känns som det var en månad sedan jag jobbade, fast det var bara två veckor sedan. Ja, jag vet, jag klagar, jag är otacksam, jag... jag vet inte. Jag skulle kunna påpeka precis vad jag behöver, vill ha, inte behöver men tar iaf men det känns som bortkastad tid. Det är bara lite syre nu, på tok för lite för att jag ska kunna bortse från alla väskor, ikeapåsar fyllda med saker, att kunna se att allt kunde vara betydligt värre.
Visst skulle jag kunna göra som jag jämt gör, ta några rader ur den sång som på något sätt sätter ord på vad som händer, på hur det känns men jag orkar inte. Jag vill bort härifrån, bort från alla minnen, från alla. jag vill stänga in mig och inte träffa någon samtidigt som jag inte vill vara ensam, samtidigt som jag inte vill ta för mig något.
Rör mig inte.
Se inte på mig.
Låtsas om jag inte finns.
För det är enda sättet för mig att veta hur jag ska vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar