Kollarimda yatior, ben dayanamiyorum
Onun son sözügügdü
Seni Seviyorum, dedi ondan sonra gitti
Nu är det lov, och det är efterlängtat! Fast, jag lär väl bli sjuk som vanligt. Men skit samma!
Planerna är att på måndag åka in till stan och följa Violeta till Online. Sedan ska jag rida, och bara vara. (Det är mer efterlängtat än det skrivs) På fredag åker jag och Pappa till Stockholm och Uppsala, och där ska jag leta skor! (Jag har ett skobegär) plus lite sommarkläder kanske?
Dock, jag kan inte låta bli att bara blicka tillbaka, på det näst sista soprtlovet, förra året. Du var där liksom, du var närmare. Jag vet, jag är låst i det, jag har fastnat, men hur lätt är det att bara släppa taget? Hur gör man när det inte finns ord som räcker till?
How did we end up here?
Cunku bana lazimisin var.
Ve Allah'a dua ediyorum ki
beni yanina alsin diye.
Cunku senin yaninda olmak icin
Yine beraber olmak icin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar