Idag har jag inte gjort något alls, vilket behövdes. Jag har landat lite, men inte fullt ut. Jag är trött i huvudet, och känner mig en aning tom, lite ihålig och urgröpt. Dagen har gått åt till att ladda hem lite musik, allt från Skönheten och Odjuret till Dj Tiesto. Jag har ätit tre äpplen, frukost och middag, plus den underbara medcinen mot bihålorna som snart håller på att ta slut men nässprayen är kvar och än så länge funkar den bra i min lilla näsa som ibland ser stor ut. Det betyder att jag än sålänge inte blöder näsblod som jag gjort alla andra gånger.
När jag slappnar av förväntar jag mig en dörrklocka som låter som fågelkvitter dock. Jag försöker inte göra rummet mörkt för jag et att det är omöjligt, eller att det var omöjligt. Och det är svårt att inse att det faktist är morgon fast solen inte gått upp. Inte så att jag totalt glömt bort dessa saker, jag vet dem om säger att såhär är det till mig själv men om jag inte tänker så tar det ett tag att inse att... ja.
Ibland är det som att jag sträcker ut en hand för att röra något, flytta på något eller ta något som inte finns där. Det låter kanske sjukt, och det är skrämmande även för mig. Visst visste jag att jag trivdes bra, men jag insåg först hur hemma det blev när jag insåg att jag skulle flytta därifrån. Nu menar jag inte utelivet, solen ... Inte alls så. Jag menar på det viset att jag fick skapa mitt liv, lite mitt hem och jag fick stanna där hela tiden utan att känna att jag borde dela upp tiden mellan olika platser.
Det kome rjag inte göra på samma sätt nu. Det får bli som det blir, se hur det funkar och hur det blir. Kanske kna jag hitta något sätt att dela upp tiden på ett annat vis eller känner att jag inte alls behöver göra det. Det kommer nog tids nog.
Gördügüm en güzel rüya senin oldugun,
Duydugum en derin sevgi senin eserin,
Gördügüm en güzel dünya senin gözlerin,
Ve kurdugum en güzel hayal sensin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar