Det är en aning kallt, och jag är en aning förvirrad. Jag sitter fast lite, men tar mig varken hit eller dit. Jag antar att det tar tid att landa efter att ha varit borta ett sådant bra tag. Det var ju ända 15 veckor. Men, det får väl ta sin tid, kanske känns det bättre när jag får börja jobba vilket jag hoppas är snart. Jag tror jag behöver göta något, aktivera mig för att landa. Samtidigt känner jag att jag behöver vara med mig själv lite. samtidigt vill jag inte vara allt för ensam, funderar pa att kankse... nej jag vet inte. (En hund skulle vara perfekt nu!)
Tiden i Turkiet var bra, på något sätt kan jag gå mer rakryggat, jag är mer säker på mig själv, och för en gågng skull så vet jag att för att det ska bli bra måste det komma från mig. Jag måste göra saker för mig och inte för andra. Jag lämnde mycket bakom mig, saker jag vet jag inte kan lgöra något åt längre. Tiden jag aldrig kan få tillbaka gör inte längre lika ont. Om det ar tiden som gör det, tid som gått eller distansen som fungernade som antibiotika - jag vet inte men det spelar ingen roll. Jag antar att allt tar sin tid att acceptera, ibland lite för lång tid, ibland inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar