I wanted to tell You I've changed

Let's twist it, think hard and blow our minds.

*Can You do anything without effecting other people?

*Is is possible to live without substitute?

*Have You ever been a substitute?

*If tomorrow were your last day to live, how would you spend it? (Possible things!)

Answer in Comments!

(Anledning att jag skriver pa engelska vet jag inte)

U must be

Jag fastande igår, fastande i det som varit. Det hela började med att jag drog ner bilder på Anemone, på min tomma dator från bland annat Pixbox. Sedan utvecklades det till att Senay och Gonca undrade vad som hände med Henne. Tillslut så hörde jag mig själv berätta för Cihan hur jag sitter bredvid henne, då det inte längre är Hon, då det bara är hennes kropp. Jag hör mig själv berätta detaljer jag inte velat ta i min mun och trots tiden skär det skarpt någonstans inom mig.





Och Cihan gör det som behövs, utan att säga ett ord. Jag vet, jag har gått igenom det här så mycket, så länge, säkert mer än 3000 ord och kanske börjar det bli tröttsamt. Men, jag antar att det är så ibland.


Vi pratade lätt igår, om hur det hela började och hur osannolikt dagens läge var. Osannolikt är verkligen ordet. Jag som bestämt mig att jag inte skulle behöva någon, känna något och sköta mig själv. Men, tillslut så ändrades det. Långsamt utan att jag ens märkte det, långsamt utan att han märkte det.


En natt i Alanya, Cikcilli frågade han, hur jag kunde ändra mig så fort och hur lång tid det skulle ta innan jag ändrade mig igen. Det var under den tiden jag funderade på att avsluta det hela, säga nej, stop det kommer inte att bli mer än "Summerlove". Det var väl när jag sa orden, att jag själv inte visste när, men bara att det kom långsamt och inte alls säkert som jag insåg det. Inte för att jag sa det för att ha något att säga, var det så hade jag inte sovit i hans t-shirt under det 6 veckor vi var isär, pratiskt taget alla nätter.


Jag ser på Alanya annorlunda efter 3 månader där, jag känner inte samma sug längre men ler åt det minnen som finns där, Summernigth, Crazy Horse, Cikcilli, Robin Hood... Och alla människor, alla dofter och alla läxor. Jag lärde mig att ord ibland är ett måste för att någon ska förstå, men även också att ord förvirrar och gör saker komplikerade. Ord, ibland är dom bara för mycket, ibland kan det rädda ens liv. Jag saknar dock inte mopedfärden hem med Ebo, Erika. Jag trodde allvarligt jag skulle dö. Varför gick vi inte?


Och toalettpapperskrisen, natten i the mosqitoroom som slutade med 30 nya myggbett... Vilken tid egentligen, och att det skulle ta sig hit där jag är nu, osannolikt men riktigt.

Se bara. Den kvällen var det första gången vi pratade allvarligt om hur vi skulle lösa det, hur vi skulle göra. Vi sa nästa sommar. Sen sa, i ett annat tillfälle, nästa sommar finns bara minnen kvar. Och det ville vi inte, för det var mer än så att förlora.

Seni Seviyorum.

I'm into you

And I need you.

Here!

Jag ar nu i Trabzon, en anıng sliten efter gardagen, men det ar skönt att vara har. Flyget var drygt, Istanbul trakigt... Meen! Tanka sıg att jag tog mıg hıt!

Har nu aven fatt 'mın toalett' ıordnıng gjord sa jag slıpper ga pa halet ı golvet, det funkar men jag gıllar dom andra battre, om man kan gılla toaletter?

Söndagen den 6:e

Först, Grattis på födelsedagen, jag önskar dig allt du någonsin önskat.

Söndag idag tydligen. Det förstod jag genom att det visas film på fyran just nu, 21.00. Paradiset för att vara exakt men jag har aldrig varit fr varken den sorts film eller Annika Bengtzon eller Liza Marklund. Inte min typ av avkoppling/underhållning/vad-vi-nu-ska-kalla-det.

Jag fryser en aning, men jag får skylla mig själv för det. Jag är inte lika påklädd om jag brukar vara men för det inte oklädd heller. jag började läsa en bok i förrgårr också som jag redan läst en gång, "Flickan från ovan", jag vet me dmig att det inte direkt är feel good bok, men ändå ska jag läsa den för att sedan ångra mig, men mindes inte hur det hela slutade så jag fick självklart läsa ut den även om det inte var en direkt trevlig läsupplevelse. När det handlar om böcker jag har ca 30 sidor kvar i Steven Kings "Carrie" också, men den tänker jag nog inte läsa klart. ca 3 sidor består endast av ordet, namnet, titeln "CARRIE" och jag får lätt huvudvärk av den koncentration som krävs att förstå meningen med det.

I veckan kommer min mattebok, som ett litet brev på posten. Själva konceptet och planeringen som är gjord känns faktist bra, och lätt att förstå och inte lika invecklat jag trodde det skulle vara. Jag tackar och bockar för det. Läste lätt igenom de anteckningar jag gjorde under förra året och kom som på att jag inte glömt allt totalt. Dock hoppas jag på en annan lärobok, för den som jag haft förut är verkligen inte min vän.

Imorgon ska jag till mamma, vi ska göra några ärenden och sen så ska vi umgås lite lätt, äta och ja som det brukar vara. Har föröskt få tag på Vileta men det verkar vara omöjligt. erika är påväg hem från motala så vi ska ses i veckan, ha ett förmaningtal och umgås. Pratade lätt med Linnea idag också och en promenad där ska det nog bli!

Ska förasöka ta mkig till Jomark också, om Annika har tid beroende på hur hon jobbar. Jag saknar ända Natscha på ett vis. Hon var en frihetskänsla och ett bevis på att jag faktist kunde. ibland händer det att jag är tillbaka där, den där natten då hon låg med nosen ot väggen, frustade och stönade men lyssnade och litade på oss. Det var hesmkt att se, och det gör mig ont att tänka på, men jag vet med mig att vi gjorde allt vi kunde.

Ibland kommer sådant här tillbaka, även om man har släppt det. Som det sas i flickan från ovan "Ibland gråter man för de som varit döda sedan länge" och visst gör man det. Visst hugger det till mig när Wilma inte möter mig uppe vid trappen hos mamma, visst hugger det till när jag tänker på att jag vände Anemone ryggen för att bespara mig själv synen av hennes fall. Detta gör inte att jag bryter ihop längre, nej. men det finns där, inne i hjärtat, i bakhuvudet att när jag vänder ryggen till och går så gör jag det föralltid och kommer aldrig er få se denna.

Annars är det, om det är jag själv som blir lämnad, för då finns vetskapen att vi kommer ses igen iaf på gott eller ont. jag visste när Erika åkte hem från Alanya att vi skulle ses igen, det var ingen tvekan om saken, det var jobbigt ändå men vetskapen fanns där. Och Den första kända männiksanjag såg när jag landat i Umeå var just hon. Farmor säger att hon är som en del av mig, och jag tror farmor har rätt.

Jaja, nog med snack, jag ska ge upp för ikväll. Jag vet med mig att allt blir bra tillslut, även om det tar sin tid, även om man behöver en aning hjälp från den man förväntar det minst från. Everything will work out, everything will work out...

Kurry Dutt tog ett skutt

Vi kan kalladet snårskog.Det lyser dock bakom, och jag vill till ljuset. Snälla ta mig dit.

Nyårsafton var helt okej,lite biljard, lite spel, lite mat, gott sällskap och 3 nakenhundar. Mysigt mysigt!