It's you that I live for and for you I die

... so i'll lay here with you till the final goodbye. Blev nästan djup där.

Iaf, tog mig genom dagen idag, på något vis. Den var dock lång, riktigt lång men snart ska jag ta mig i säng, ska väl bara bli lite tröttare först.Fick lite lätt panik igår, men det verkar lösa sig tack och lov. Sen så funderar jag fram och tillbaka hur jag ska göra nästa vecka, men ja det ger sig väl. Är pappa hemma första dagarna så komme rjag nog att vara hemma här, det känns onödigt att sitta ensam på kvällarna hos mamma om jag slipper det.

Imorgon ska jag klippa mig, vilket behövs. Mitt hår växer lite som ogräs fast jag ska inte klaga. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra med det andra förutom luggen. Vi får se helt enkelt.Förhoppningvis så ösregenar det inte imorgon som det gjorde idag, jag hade allvarligt tänkt stanna is ängen och inte kliva upp förrän solen sken, dock så gick inte riktigt det.

Och jag mååste börja röja i mitt rum hos papi. Det ser hemskt ut. När till och me djag säger det så kan man ju tänka sig.

When a good girl goes bad,

she dies forever

Måndag.

Jga minns ett samtal jag och en annan hade under balen, när de flesta dansade tror jag. Jag nämde att jag hellre såg andra glada före mig själv, bara för att då slapp jag oroa mig. Denna andra svarade med att det inte skulle räcka för resten av mitt liv - att leva på andras lycka tar en inte särskilt långt, inte nes när det handlar om ens barn.

Under ett telefonsamtal, upptäckte jag att jag log lite för mig själv. Jag hörde en samhörighet bara i bakgrunden och i skrattaen som inte hörde till själva telefonsamtalet. När jag sen la på önskad ejga att jag kunde spela upp det igen för att låtsas lite att jag var delaktig i det hela. Inte ör att jag vantrivs som det är, snarare så kom jag på det att personen på balen hade rätt. Jag uppskattar andras lycka mer än min egen men ibland räcker det inte hela vägen bara. Ärligt talat, jag är rädd för att bli ensam, vara ensam men bara för det kan jag inte se till att inte vara det. Då skulle det bara bli fel.

Visst är det skönt att vara ledig såhär, en dag för att hämta anadan, men just såhär är det inte så mycigt. Jag måste göra ngåot, typ nåt.

sokolada!

Att nämna hur länge det är kvar tills vi sitter på planet och typ landar, är nog inget någon vill höra, för ni vet det redan, typ. Så jag håller käft. Idag har jag upptäckt att konsum personal KAN vara trevliga samt att det är grymt fult med en utstående navel, särskilt om man är avd et manliga könet och är gravid med en elefant. Sen att den personen är grymt otrevlig är inte heller ett plus.

Jag har iaf ca 7 dagar kvar att jobba. Den nedräkningen gör mig lite otålig men jag kan inte låta bli. Det betyder att jag måste äta upp mina flingor med äpple och fikon inom dessa dagar. Jag har lunch och middag i sju dagar (det är ju nyttigt, kostfiber och sånt!) Sen ska jag städa gånger två, och packa om ca 200 gånger för att vara säker på att jag har med mig allt och sen packa om 3 gånger till för att få rätt grejor i handbagaget. Jag måste ringa Frida med, kanske skulle jag göra det på vägen hem?

operation Kill Him är igång (hoppas jag)

Jag bara älskar Ica av hela mitt hjärta. Jag skulle kunna jobba utan en ända krona i lön, bara för att njuta och må bra. Eller inte. Men snart är det bara 8 dagar kvar och sen är det slut för ett tag framöver.

Erika besöker nu tomteland (jag vet inte riktigt hur det stavas det riktiga ortnamnet men ni fattar), jag bad henne sätta vår djävulska plan gungning i går och med Yukkes brosa så kan det gå finfint! Här hemma regnar et och är kvavt om vartannat. På lagret fryser man och i butiken svettas man, mysigt värre! ( Som sagt, jag älskar det älskar det!)

Då och då får jag flashbacks, både bra och dåliga men jag fokuserar på de bra. Dom där vi galopperade i snön, blev blå av solkräm och hostade upp saft ur näsan. Ibland vill jag leva olika liv för att få alltsammans hela tiden men jag vet attd et är omöjligt. Men, tänk vad coolt det skulle vara?

Detta inlägg var lika samlat som jag just nu. Lite här, lite där. Ja, jag är trött

IMDAT

Det är helt sjukt hur fort det går.
Om 21 dagar sitter vi på planet.
Hjälp.

Crap. I morgon vägrar jag stiga upp, spyr blod och mår prima.
Allt är underbart. Och Dido's Whiteflag är mitt livs soundtrack för nuvarande. Sista versen alltså.

You are nothing I need

Det är 42 dagar kvars tills att vi sitter på flyget, med packade väskor, och säker något kvarglömt hemma. Snart bordebiljetten komma, snart ska jag provpacka, snart snart snart snart! Jag jobbar dock nästan konstant fram till att vi åker, inte för att jag har något direkt emot det då jag får ut något av det, det är dock lite tungt ibland, men det går.

Nästa vecka ska jag på ridläger, det ska bli kul! jag känne rmigs om ett barn, men det ska bli skönt att rida 2 ggr per dag, svettas och jobba. Jag saknar det, och njuter av varje sekund när det väl händer.

I don't love you, like I loved you

yesterday.