Idag har varit en lugn dag. Vi har bokat resa mellan Stockholm och Antalya och imorgon ska jag förhoppningsvis våga ringa och fixa en transfer. Börjar de bitas får jag helt enklet lägga på och prova igen, eller? For till Jomark och Annika idag med. Det var en märklig känsla att kommain i stallet efter det som hände för... jag vet hur lång tid det har gått. Det var inte som det varit förut, panikartat, svårt, jobbigt, det var bara märkligt. Det var skönt att kunna prata om den kvällen på det lätta sätt vi gjorde också, inte panikartat, eller traumatiskt utan bara dela några menaingar för att sedan gå vidare för att skratta åt katungarna och hoppas på att Zagas mugg försvunnit.
Ridlektionen ute i hagen var tuff, men givande. Värmen gjorde sitt och Zagas raka motsatt till Natascha likadant. Mend et var kul, och jag fick den där kicken som jag ite kan få nog av! Och det såg inte så pjåkigt ut heller för att typ vara första gången jag red Zaga. Det ska inte bli som alla andra gånger, då jag inte kunnat sätta mi fot i stallet igen utan flyktigt försvunnit därifrån, det ska inte jända i Jomark. Och jag tror inte heller att det gör det. Inte efter idag.
Ikväll ska jag ta resväskan till mami, och börja fylla den för atts edan tömma den för att fylla den för att tömma den för att fylla den för att låsa den och bära ned den. Hjälp! Det är sjukt, en skräckblanad tjusning, lite lik kicken efter ett lyckande på hästryggen..
Jag borde börja plocka ihop lite grejor nu. Borde verkligen göra det NU.
Nästa vecka jobbar jag lite jämfört med denna, och tvärtom då nästa vecka. Meen, det ger sig. Jag får ju något för det.
Her an icimdesin,
her an kalbimdesin,
Seni seviyorum Seviyorum.
'Cause everyone needs a touch.
