Man tror att man vet, att man vet. Jag menar, man gör ju det. Man vet inget utan att veta det eller? Inbillar man sig när man tror sig känna något som inte är där, eller är det bara fantasi att man ser någon i ögonvrån som absolut inte skulle kunna vara där? Jag visste det när jag kom hem i onsdags. Något var fel. Men jag var trött, lite sliten och irriterad.
Det sjuka är, att det är inte tomt, det är bara konstigt. Du saknas inte, du är bara frånvarande.
Sov Gott Wilma. Du finns här. Alltid. På ett bra sättt.
Om 12 veckor är jag i Alanya. Jag har vart där i mindre än en dag. Jag har säkert bränt mig lite. jag är säkert... grymt pirrig men samtidigt grymt lugn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar