I'm fine, I have 8 million dollars

Det var som första gången, fast som om att det alltid varit så, men ändå inte. Första riktiga vårturen är... speciell. Förut travade man ner till Hamn, frös lite vände hem för att på långa tyglar bara njuta. Det var annars idag, inte dåligt på någotvis, men annars. Jag räknade med det där stapplandet när vi gick över gruset men det kom inget. Natascha gick precis som vanligt. jag väntade på en lite stel nacke, men den fanns aldrig där. Jag till och med sa det, högt till mig själv och till Natascha; Det här är annars, det här är bra. Men, någonstans så... det inte så att jag inte njuter, för det gör jag när jag völ sitter där, har hästhår i munnen, och skrattar åt lite fumliga försök att ta sig fram i den mjuka snön men det är sen, när jag liksom kommer att tänka på hur det var för ett år sedan.

Jag vet precis, precis hur varm en bronsfärgad hals bnlir i solen som var idag, och hur skönt det kan se ut när den värms upp. Jag vet precis hur den luktar, och hur mycket hår som lossar och fälls. Jag vet precis. och jag önksar jag inte visste, för när man vet glömmer man inte, man försöker men man gör det inte. Och förtränga är omöjligt, hur förtränger man sig själv?

Jag vill inte veta. Jag vill inte minnas. Jag vill inte veta av vad som hänt, vad som var. Men samtidigt har jag inte den blekaste aning om hur man inte gör det, för utan allt det hade jag inte varit jag. Hade jag haft 8,7 miljoner dollar, hade jag precis som Izzie sagta tt allt var bra. Men allt är inte bra. Allt är bara bra när jag inte tänker.

By my side, you'll never be

Cause I'm fake at the scene,

lost in a dream I want you to know that I cant let you go

and your never coming home again.

I wanted to tell you I canged

I wanted to tell that things would be different this time